broder daniel forever

min tå är bruten tror jag. det gör inte så ont. men lite. eller den kanske inte är bruten. men den är skadad och blå. jag var och badade med eveline och clara på ett mysigt ställe igår. och sen halkade jag lite och slog i tån i en sten. jag tror alla vet känslan av den där ilskan när man slår i något. det är så irriterande.
igårkväll var jag och julia hos clara och gjorde ingenting. sen åkte vi och badade igen, då slog jag i andra foten i en sten? kan det hända någon annan än mig? jag tror faktiskt inte det.

idag är det ett år sedan way out west. ett år sedan broder daniel första och sista gången. det var fint. hela way out west var fint. den helgen var kanske den bästa helgen hittills. hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0